Början på dagen har jag redan klargjort för er ifall jag inte missminner mig.

Det bästa på dagen var när jag väckte Daniel och tvingade honom att gå in till stan bara för att gå med mig på Bastionen. Krossat glas och grafitti, men mest prat om fina minnen och gin och nu lyssnar jag på Birch & Aloe med David & the Citizens. Kommer om någon timme sätta mig på balkongen inkorvad i tjockistäcket som luktar dyr reklamman och jag ska kedjeröka. Eventuellt prata i telefon.

Det är en lycklig dag, som frammanar en känslosammare insikt (igen) och som, som vanligt, gör mig lugn, dåsig, meditativ och harmonisk. Tillfreds med det förflutna, men med seperationsångest eftersom det förflutna glider längre bort och minnen som varit självklara klungas ihop och komprimeras till en enda sörja.

Vi minns bara en tredjedel. Jag minns nog mindre. Huvudkontentan är att jag var glad idag, och att Daniel var glad över det. Han har lärt sig stänga av ljudet på min mobil, så att man inte hör när man tar kort.

(Jag gick in till stan för att köpa vantar. Ser du vantar? Nej. Kallt. Därav den oförskämt skeptiska blicken mot mobilen som har tjocka handskar på sig. Jag tog handskarna sen, som ränta. Kedjerökarcharmen går inte att slå.)

Betapetar och vinner för en gångs skull, och jag har målat en så jävla snygg tavla att jag nästan dör. Pappa ska få den. Sa att jag skulle ge den till Kim när han fyller år på lördag (exakt en vecka innan mig) men mamma sa nej och sa att om inte pappa får den blir hon arg. Jag blir arg, men pappa kan få den.

Hursomhelst. Kom till skolan tidigt-as-hell, men inte då. Ingen lektion. Skämtar ni eller? En lektion, som är inställd är en extra lovdag! VÄRLDENS SÄMSTA SKÄMT! Fast jag hann till mormor för en rejäl fika innan jag kom hem och gjorde klart snyggtavlan. Hon börjar bli förvirrad nu, som attans. Det är tråkigt, men vi klarar oss ett tag till. Vi, inte hon.